EILC är över

Idag hade vi sista provet i Erasmus Intensive Langage Course, och fick också reda på vad vårt slutbetyg blev. För mig blev det 8 av 10, ett betyg jag är fullt nöjd med. Nu i eftermiddag hade vi en avslutande "ceremoni" med lite mat och kaffe, samt framförande av lettiska folksånger. Lite märkligt kändes det att allas slutbetyg lästes upp högt, då man är van vid det svenska systemet där betygen i princip är hemligstämplade (även om vi alltid talar om det för varandra, skriver det på ansiktsburken osv.
Jag kommer dock att fortsätta läsa lettiska vid sidan om mina vanliga ämnen resten av terminen, är tanken. Veckan som gått har mest bestått av förberedelser inför det muntliga provet som vi hade idag, samt det skriftliga som var igår. Men jag har även haft tid att ta ett par öl med grannarna samt med min buddy (de elever som hjälper oss utbytesstudenter, jag har själv varit buddy för studenterna på Gotland).
Man märker att hösten snart sätter igång på allvar, det är betydligt färre turister i Riga nu än förra veckan, och huset där jag bor fylls på med studenter istället.
Nästa vecka sker den officiella registreringen, det är i princip den enda fasta punkt jag har den veckan. Så lite blir det som sommarlov igen..

Sista veckan (sen börjar allvaret!)

I takt med att tentan i Lettiska-kursen närmar sig har tempot i undervisningen ökat. Lärarna pratar nu som regel lettiska på lektionerna, och bara introduktioner av grammatiska regler och liknande sker på engelska. På fredag är det dags för den slutliga tentan i kursen, men är jag inte speciellt orolig. Vi kommer att få använda ordböcker och ha tillgång till tabeller över de grammatiska reglerna. Dock stavar jag fortfarande som en kratta..

En del fritid har vi ändå, och i helgen var det Riga City Festival, då det händer saker i hela stan. På fredagen var jag och Alise tillsammans med några kompisar och hörde på Keksi, ett band som spelar gamla rocklåtar från 50-60:tal och annat. Trevligt var det, på nåt vänster fick vi ett bord ganska nära bandet.
Morgonen därpå gick vi en sväng i gamla stan i Riga och tittade på lite marknadsstånd och annat innan vi åkte ut till Alises föräldrahem där resten av helgen tillbringades. Där såg vi lite höjdpunkter från festivalen på säkert avstånd via tv:n, tittade på gamla skyttevärn från andra världskriget ute i skogen, grävde upp potatis, tittat på när Alises far flög med sitt modellplan (han ville testa en ny pryl han köpt till det) samt plockade en svamp. Alise försäkrade mig om att alla gamla minor ligger såpass djupt vid det här laget att det inte är någon större risk att utlösa dem med mindre än att man slår dem med en spade.
Vad gäller svampen, och de risker som är förknippade med dem finns det ett gammalt lettiskt ordspråk som säger: "Alla svampar är ätliga, men en del är bara ätliga en gång.."

Idag har jag klippt mig, och liknar inte längre ett gotlandsfår. Speciell upplevelse att förklara hur man vill ha håret via tolk, och hoppas alla förstod rätt. Men det blev bra!

Introduktion till Lettisk Mat

Det börjar bli dags att göra en djupdykning i det lettiska köket, som innehåller både sådant som är välbekant och helt främmande element.
Det lettiska köket kan väl sägas vara en kombination av köken från de länder som i olika omgångar dominerat i regionen, dvs i kronologisk ordning de tyska, svenska och ryska köken. Alla kockar som varit inblandade i tillagandet av den lettiska soppan har bidragit med sina favoriter till en milt uttryckt unik blandning.

Det kanske mest typiska inslaget och basvaran i lettisk vardagsmatlagning är den enkla potatisen (kartupelis) i alla tänkbara former och utföranden. Stekta, kokta, i ugn..
En ursprungligen rysk rätt har blivit för lettiska studenter vad nudlarna är för de svenska: pelmeni. Pelmeni är lite som ravioli utan sås, pasta med fyllning.De köps normalt färdiga, och kokas eller steks sedan på ett par minuter. Ätes med en klick surgrädde (skābais krējums).

Vilket för oss in på området grädde. I Lettland finns det två sorters grädde, dels sötgrädde (salde krējums) som är vad vi brukar kalla grädde. Sen finns även surgrädde (skābs krējums) som mest påminner om creme fraiche, och fungerar ungefär likadant i recept, men även används direkt som dressing.
En annan mjölkprodukt som används i stor utsträckning är keso (biezpiens). Keso kan man fylla piroger med, fylla pannkakor med, servera i okänt antal smaker samt även använda som fyllning i choklad (!), de sistnämnda brukar kallas karums.
Piroger finns i två olika varianter, som båda har mycket litet gemensamt med Gorbys. En rysk: Pirog och en lettisk: Pīrāgi. En pirog är oftast fylld med grönsaker eller annat medan Pīrāgi oftast innehåller kött. Ibland serveras de varma, ibland kalla och ibland ljumna. De kan fungera som frukost, mellanmål eller tilltugg.
Soppor förekommer ofta i olika varianter, både som förrätt och huvudrätt.

Vad har då de tidigare kökscheferna i den lettiska soppan bidragit med för delar?
Tyskland är möjligen det land som kraftigast påverkat matkulturen i Lettland. En förkärlek till korv (desa), öl (alus) samt surkål (kāposti, precis som allt annat kan detta fö användas som fyllning i pannkakor)

Under Sveriges hundra år i egenskap av kökschef i Baltikum blev sillen (siļķe) inlagd på menyn. Även köttbullarna (kotletes) finns på det lettiska matbordet, men om de kommer från oss är jag tveksam till. Däremot är kanelbullen (kanēļa bulciņa) förmodligen ett arv från denna tid.
Lettland har under ganska långa perioder varit ryskt, den senaste av dessa perioder slutade så sent som 1991. Naturligtvis har även matkulturen påverkats, och idag återfinns pannkakor (pankūkas), piroger samt studenternas favorit pelmeni på menyn.

Imorgon är det lördag, och jag ska förmodligen ut och plocka svamp!

Folkmusik och mer landsbygd

Åter har det varit en intensiv helg. På lördagskvällen spelade den lettiska folkmusikgruppen Kokle på folkmusik-klubben i Riga, ett ställe jag besökt ett par gånger tidigare. Anledningen till att jag begav mig dit var framförallt att jag känner en av medlemmarna i Kokle sedan hon var Erasmus-student på Gotland. Med mig hade jag mina två italienska grannar, och det blev en kväll med mycket bra musik och en del dans. Folkmusikklubben ligger inhyst i en trevlig källare bara några kvarter från där jag bor.

KOKLE

Folkklubs Ala

På söndagen blev det uppstigning relativt tidigt, för att sedan dra sig ut till en bokad buss. Nu hade den vänligheten att plocka upp oss tvärs över gatan, och så här tidigt på söndagsmorgonen var det rentav ganska lugnt i Rigas annars ökända trafikkaos. Bussen skulle föra oss i språkkursen ut till några platser nordost om Riga, jag har besökt större delen av dom tidigare, men då låg det snö upp till knäna så det var ändå en ny upplevelse.
Först åkte vi till staden Sigulda, och slotten som ligger där. Cirka 100 meter från det "nya" slottet ligger nämligen en borg med anor från tidig medeltid.

"New" Castle in Sigulda

Ett stenkast därifrån (nåja, nästan) går en linbana över floden Gauja och fram till tröskeln (ännu mer tveksam avståndsbedömning) till Turaidaborgen. Denna borg har anor ända tillbaka i förkristen tid, och även vi svenskar har här, som på så många andra platser i Baltikum, haft ett fäste.

Turaida Castle

Här har jag varit förut, så mesta tiden tillbringades på museet över Livernas historia, drickandes kaffe och undvikandes regn och åska. Det finns även en cache här, men som sagt har jag varit här innan.

Efter ett kort stopp i Gutmanalagrottan begav vi oss till Cesis för att äta. Under lunchen smet jag ut för att jaga en cache som gäckat mig förra gången jag var här, men den förblev ologgad även idag.

Cesis är trots sitt läge i inlandet en av hansastäderna, dvs samma köpmansförbund som kontrollerade Visby, Lübeck och Novgorod under medeltiden. Här har även funnits en ringmur, men av denna finns inte mycket kvar idag.

Efter en kortare rundvandring i Cesis satte vi oss åter på bussen där vi raskt föll i djup sömn, så färden tillbaka till Riga gick fort. Med undantag för det opålitliga vädret en mycket bra dag.

Benhantering

Vi har ibland diskuterat i arkeologiklassen det etiska med hanteringen av mänskliga kvarlevor (jo, sådana kommer fram ibland om man gräver i jorden) så därför tyckte jag att det var intressant med hur man gör om man hittar sådana på ett vägarbete i en mindre stad i Lettland. Man lägger dem i en pappkartong. Sen går man hem för helgen och lämnar lådan på platsen.
Nu ska det sägas till deras försvar att det skedde precis jämte kyrkan i staden, så det är väl relativt självklart hur de kom dit, och hade nog knappast lett till någon djupare utredning här i Sverige heller. Men lite märkligt var det..

Vardagen

Hittills har bloggen bara i förbifarten berört det som jag faktiskt kom till Riga för att göra, och ändå tar upp det mesta av min tid- nämligen studierna.
En vanlig skoldag kan se ut så här: Jag går upp vid åttatiden och lagar till en rejäl frukost (brokastis) innan jag gör mig i ordning och börjar gå mot universitetet. Nu ligger visserligen universitetets huvudbyggnad inom synhåll från där jag bor, men praktiskt taget all undervisning i den här kursen sker i Humanitära Fakulteten som ligger i ett hus i sovjetisk betongstil ungefär en kvarts gångväg bort. På vägen köper jag kaffe (Ludzu, viena kafija. Melnas? Ne, balts.) i någon kiosk ifall jag inte orkade koka det själv på morgonen.
Skoldagen på intensivkursen i lettiska består av tre pass, av dessa brukar två vara salslektioner i lettiska. Där är vi uppdelade i två grupper med ungefär 8-9 i varje. Vi är ett gäng av ganska blandat ursprung, även om tyskar och polacker är i klar majoritet ;-) Jag är ensam från Sverige, och från Skandinavien också för den delen.
Salslektionerna går i ett ganska högt tempo med mycket ny grammatik och glosor varje gång, men det är ju trots allt en intensivkurs det rör sig om. Ibland känns det som tidigare nämnt som ren korvstoppning med info, men förvånansvärt mycket fastnar ändå.
Det tredje passet är ofta vad vi kallar för language-lab. Här gör vi mycket övningar på dator och repeterar det vi förhoppningsvis plockat upp på lektionerna. Language-lab går i ett lite lugnare tempo än salslektionerna.
Två gånger i veckan har vi som tredje pass på dagen någon annan form av aktivitet. Hittills har vi på de här passen gått en guidad tur i Riga, varit på historiska museet samt varit på konstmuseum. Det är skönt att få göra något annat än att bara sitta på lektioner, och man lär sig faktiskt en del nya ord på de här utflykterna också.
Mellan pass två och tre hinner man gå och äta ifall man är hungrig (det är man vid det laget!). Universitetets huvudbyggnad har en lunchrestaurang som jag hittills är ganska måttligt imponerad av, men på närmare håll finns det matställen som säljer fyllda pannkakor, piragi och pelmeni, som är lite för lettiska studenter vad nudlar är för de svenska. På dom här ställena kan man äta sig rejält mätt för ungefär 20-25 kr.
När dagen är slut beger man sig hemåt, ofta har vi fått någon mindre läxa till morgondagen.
På fredagarna är det prov på det man förhoppningsvis har lärt sig under veckan, men vi får ha med våra anteckningar och ordböcker på proven så det är mest för att vi själva ska se vad vi behöver öva på.

Över till en helt annan sak: jag har bytt rum, och har nu inte längre utsikt över operan och frihetsmonumentet. Men istället har jag utsikt över en gågata samt gamla fina byggnader. Och så slipper jag trafikljuden på natten.

Intro till Geocaching

 Ok, jag har blivit ombedd att förklara vad geocaching innebär, jag har nämnt det som en självklarhet tidigare men det är det nog inte för alla. Det här inlägget blir en förklaring till hur denna hobby går till.

Man kan för att förenkla det säga att det rör sig om en form av kombinerad orientering och skattjakt med GPS. Hobbyn har vuxit mycket de senaste åren då många nya mobiltelefoner har en GPS inbyggd, själv använder jag mig dock av en "riktig" GPS.
Det vi letar efter är cacher (eng. "cache"= gömma) som har lagts ut på vackra, speciella eller intressanta platser av andra med samma hobby. En del cacher är större, och kan bestå av tex. en matlåda innehållandes en loggbok samt saker som man kan byta till sig mot något man råkar ha i fickorna, medan cacher gömda i stadsmiljö oftare är i filmburksstorlek och bara innehåller en loggbok. För övrigt är jag övertygad om att geocachingen fullständigt måste ha räddat vilken fabrik det nu är som tillverkar filmburkar när digitalkamerorna tog över..
Cacher går att hitta på dom flesta platser i världen, även om de är vanligare i vissa områden.
Då en bild säger mer än tusen ord ska jag nu förevisa hur det hela går till:

Med en google-earth-karta på sidan www.geocaching.com kan man lätt ta reda på vad det finns för cacher i ett visst område..

Därefter laddar jag in de som verkar intressanta, samt tar reda på om det finns någon ledtråd som kan hjälpa mig..

Väl på plats kan man med lite tur och envishet hitta det man söker!

Därefter skriver man in sitt caching-alias i loggboken..

Byter till sig något man ev. vill ha, i detta fall kanske ett litauiskt mynt?

Just ja, det hela ska ske DISKRET! Icke-geocachare (aka "Mugglare") kan av illvilja eller rent oförstånd förstöra en cache om de hittar den.

Därefter beger man sig hem och loggar sina fynd även på nätet. Smileyn på kartan markerar en funnen cache.

 För en mer utförlig förklaring än min rekommenderar jag http://geobloggen.com/for-nyborjare/fragor-och-svar/ eller i engelsk version till sidan där det hela händer: http://www.geocaching.com/.

Ut på landsbygden

Den här helgen har bestått av intensivt resande och kultur. På fredagseftermiddagen besökte hela EILC-kursen Museet för Rigas historia, ett väldigt intressant museum som tar upp mycket om Hansatiden samt perioden då Riga var svenskt. Även senare tids historia fanns med här, och vår lärare som agerade guide berättade om hur hon i sin barndom hade övat marscher i skolan.

 Efter denna fredagens sista punkt  kutade jag till buss-stationen. Väl där hoppade jag på en buss från före järnridåns fall, framförd av en man som inte verkade varit hos frisören sedan dess heller. Fönstret på min plats var så igengrott av smuts att det inte gick att se genom det, utom på ett ställe där någon skrapat fram en öppning i lorten. Nämnde jag att bussen var fullsatt, och att det var en ganska varm dag? Detta var bussen mot Alises hemtrakt, och långt om länge anlände jag dit. Den här helgen kom Kirsi, som var erasmus på Gotland samtidigt som Alise ner från Estland tillsammans med ett par kurskamrater för att titta på slott och hus.

Alise hade förberett en rundresa på två dagar, den första delen var runt staden Cesis- den stad vi hade närmast till. I Cesis kyrka hittade jag ett bevis på vi svenskars ständiga närvaro i Lettland ännu idag: Den stora ljusstaken var tydligen skänkt från Tyresö församling. Cesis är för övrigt en trevlig stad- husen är lite slitnare, men det är betydligt lugnare där än Riga. Cesis är förutom sitt slott känt för de svarta svanar som häckar där. En hel svanfamilj uppehöll sig i parken när vi gick förbi.

Svarta Svanar

Efter själva Cesis åkte vi ut till Ungur muiža, Lettlands äldsta herrgård av trä. Det var egentligen stängt, men Alise hade ordnat så att vi kunde komma in och titta. Första våningen var imponerande, men den vackraste delen får nog ändå sägas vara målningarna i trapphallen! Här står två ryska soldater för evigt på post vid dörren, och fåglarna flyger i taket.. 

Ungur muiža

Soldier on eternal guard..

Därefter begav vi oss till Araisi, en flytande järnåldersborg som har återuppbyggts ute på en liten sjö.

Araisi Lake Castle

På kvällen blev det konsert med en symfoniorkester i skuggan av Cesis borg. Vi satte oss i parken utanför, så vi såg inte så mycket av själva orkestern men däremot såg vi nog mer av den ljusshow som ackompanjerade konserten än vad själva publiken gjorde.

Andra dagen inleddes med en maratonkörning till Bauska i södra Lettland. En stor del av vägen bestod av grus i olika konsistens, och damm-molnen som stod efter bilarna på denna väg förblindade en effektivt flera sekunder efter varje möte. Som tur är möter man inte många på denna väg. Bauska har en borg som vi också besökte innan vidare färd till Rundale, finalen på vår tur! Rundale är ett palats, komplett med fransk trädgård som restaureringar ständigt pågår i. Inredningen har även den restaurerats, och är milt uttryckt imponerande med sidentapeter, tavlor,  massiva överdrivna rokokomöbler.. 

Impressing palace!

Impressing hall!

Impressing.. um toilet?

Mer vad som skett denna helg kanske jag återkommer till, det är en hel del!

Snart en vecka

Imorgon är det fredag, och ett mindre test av våra lettiska-kunskaper hittills ska testas. Det är en hel del man kan trycka in i skallen på bara en vecka om man är motiverad., ibland känns lektionerna dock nästan som korvstoppning med fakta. Ordförrådet man har är väl ännu inte så imponerande, men lite enklare meningar (dock ännu bara i nutids-form) kan jag få ihop. Och kaffe kan jag beställa precis som jag vill ha det helt utan att staka mig.

En mycket liten ordbok. Har i skolan använt en betydligt större, sedan före järnridåns fall.

I helgen är tanken att en bil lastad med folk av tre nationaliteter ska susa runt mellan lettiska slott och herresäten. Eventuellt kommer jag att köra en bit av vägen, inte speciellt orolig för det- så länge jag bara slipper köra inne i Rīga.. Det finns en plan för trippen, denna har ändrats flera gånger och kommer säkerligen att ändras igen. Förhoppningsvis kommer jag att hinna med min hobby emellanåt under resans gång också.

Två dagar

Nu har jag tillbringat tre dagar i Riga, varav två skoldagar. Från mitt rum har jag vad som enligt Alise är Rigas bästa utsikt, jag kan se Nationaloperan, Universitetet, en park samt Frihetsstatyn långt borta i fjärran. Tyvärr kommer jag att få flytta till ett rum med sämre utsikt på torsdag, dock fortfarande i samma hus.

Utsikt från fönstret på mitt rum, olika vinklar.

Det är en ganska blandad grupp som vill lära sig lettiska. Jag är ensam skandinav, sen finns det tyskar, ukrainare, ryssar, en tjeck, en italienare, en portugis.. Kursen är ganska intensiv, men det känns som att man verkligen lär sig någonting. En hel del gramatik är det, eftersom det är den svåraste delen av språket om jag förstått det rätt. Jag inledde starkt med att komma en halvtimma försent i morse, trots att jag hade GPSen i fickan.. hrm..
Jag har dessutom, för första gången tror jag sedan jag gick i sjuan FÅTT en lärobok!

Färja

(skrivet på färjan under lördagen, inlagt på måndagen)

Befinner mig i skrivande stund på en annan färja än den jag normalt nyttjar, den här gången är jag nämligen på väg till Riga. Färjan i fråga har minst fem barer, bastu och taxfree. Så det blir lite svårt att välja, och just därför sitter jag i hytten och tittar på ett matlagningsprogram. Med undantag för att jag inte hann cacha någonting i Stockholm har resan gått bra. Som tur var åkte jag ju inte igår, då hade man väl suttit och svurit över sin otur någonstans i trakten av Södertälje.. Väl i Stockholm fick jag en attack av akut hurtighet/snålhet och bestämde jag mig för att GÅ sträckan Centralstationen-Frihamnen. Det har jag gjort vid mina båda tidigare resor till Lettland, men då hade jag inte en väska i den storleksordningen som jag idag bar på och väl framme lyste axlarna ilsket röda.